tisdag 11 mars 2014

Delhis vackraste händer, av Mikael Bergstrand

Förra månaden läste jag om en bok som jag tyckte lät bra. Men det var del två, så jag bestämde mig för att leta upp och läsa del ett först. Det var så Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand hamnade i mina händer.



Göran Borg är en inbiten vanemänniska, som dessutom aldrig riktigt hämtat sig från sin skilsmässa 10 år tidigare. När han så får sparken från jobbet han haft i över tjugo år, gungar marken betänkligt under Görans fötter. Och hur det nu går till, säger Göran ja till att följa med en god vän som är reseledare, till Indien.

Mötet med Indien blir en chock för Göran. Larmet, lukterna och människomyllret är totalt överväldigande. Som om det inte räckte, överger Görans vän honom snart för ett ragg och Göran blir magsjuk. Han tvingas stanna kvar på hotellet när gruppen reser vidare, och även om det är mot löfte att möta upp senare, får det inte Göran att precis må bättre. Något dygn senare knackar det på hotelldörren och där utanför står Yogendra Singh Thakur, Yogi kallad. De två männen är så olika det bara går, men blir ändå vänner och Göran befinner sig snart installerad i Yogis gästrum. Kanske är inte Indien så hemskt ändå?

Detta är en av de charmigaste böcker jag läst på länge! Kontrasten mellan den räddhågade vanemänniskan Göran och den godmodige optimisten Yogi är stor, och är också orsaken till en hel del fniss medan jag läser. Yogis slingrade och broderande beskrivningar av vardagen får mig också att dra på munnen, precis som Görans upplevelser av samma vardag.

Jag har redan läst del två, Dimma över Darjeeling och tyckte lika mycket om den.

/Marie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar